Veckans krönika; signerat P.

Jag vaknade tidigt imorse, olidligt jobbigt var det att släpa sig upp ur sängen klockan sju, en timme efter att larmet väckt mig. Än värre blir det när jag upptäcker att hela världen är vit; fullkomligt, vintrigt vit. Jag som hade hoppats på golf och sol i påsk.

Anledningen till att jag gick upp var att jag hade körlektion, inte mitt favoritväder att köra bil i, men ändå. Väl där får jag reda på att jag blir tvungen att byta tid för halkbanan, ett jävla matte-prov hade hamnat ivägen. En drömstart på dagen. Varför är det alltid så här? När man väl planerar något går det åt helvete, det spelar ingen roll vad det är, när det ska vara, eller var. Men visst känner ni igen er, det blir aldrig riktigt som man tänkt sig.

Vad beror det då på? Vår högt aktade Ingemar Svensson hade nog sagt något sådant här: “Om ni inte är säkra, gissa på: Oljekrisen, Globaliseringen, Depressionen eller Klimatförändringen.” Jag tror mig kunna utesluta alla fyra i det här fallet.

Frågan kvarstår; varför? Jag tror att det finns ett generellt svar, men som dock inte är ett bra svar. Det finns runt sex miljarder människor i världen, alla har en fri vilja och alla planerar sina liv någorlunda fritt. Låt oss bortse från alla i tredje världen som enligt vår västerländska mening inte har några liv. Låt oss se till Sverige. Nio miljoner människor strävar åt olika håll, en lagbok med samma omfång som Göran Perssons midja och därtill allmänna vett och etikettregler som vi följer dagligen. Är det då konstigt att våra viljor ibland, eller i stort sett alltid, blir motarbetade? På det skulle jag vilja svara med ett bestämt ”aaah.” För visst känns det alltid lika konstigt när det inte blir som man tänkt sig, det känns alltid lika fel.  

Vi människor behöver utrymme för att åstadkomma det vi vill, det utrymmet finns inte nu. Det finns knappt plats att krypa fram längs golvet i det trånga rum som kallas Sverige. Antingen måste vi bli jävligt bra på att krypa eller så bygger vi ut rummet till en sal. En sal där alla får plats och alla kan höras, en plats som vi vill kalla Sverige.

              

2 Responses

  1. Nermina Nukic Says:

    mkt bra skrivet / Nermina Nukic från Örebro f.d. Karlstad.

  2. Lundh Says:

    Bra krönika petter!

Leave a Comment

Please note: Comment moderation is enabled and may delay your comment. There is no need to resubmit your comment.