Laberis

Nu är våren här! En härlig och varm tid, javisst, den kunde i alla fall ha varit härlig om det inte varit för allt som hamnar i vägen hela tiden. Alltid, alltid när någonting måste göras, alltid när jag planerar någonting så går det inte riktigt som jag tänkt mig. Är det bara vanlig hederlig otur eller är det någonting annat? Varje gång tänker jag “Varför jag, varför alltid jag?”, det är inte konstigt att man misslyckas ibland, man ska faktiskt vara riktigt nöjd när man för en gångs skull lyckas.

För att ta den här dagen som exempel: Jag har två inlämningsuppgifter, två muntliga framföranden samt tre prov att plugga inför. Tänkt dig då att jag dessutom blir tvungen att jobba med något som måste bli klart så fort som möjligt. Lägg därtill att det inte går att hinna klart med jobbet, pga. att utrustningen går sönder. Hur glad blir man då? Inte glad alls kan jag berätta. Hur är det då meningen att man ska klara av allting? Det vet jag inte, men jag tror mig veta att det helt enkelt ska vara omöjligt.

Till råga på allt som jag inte ens orkat berätta för er så ska jag mönstra samtidigt som slutprovet i kemi.

Jag har ett liv jag också, även om det kanske inte är tänkt så om man går NV. Jag vill få tid över för fotboll, bandy, segling, golf, jobb och tid då man bara umgås med vänner. Jag vill få tid för annat än det trista skolarbetet, jag vill få tid för att leva!