En veckas sjukfrånvaro från skolan är inte längre utom synhåll för mig. Jag som aldrig brukar bli sjuk! Att sitta hemma framför tvn halva dagen och spendera den andra halven sådär lagom trött i sängen, med halsont, hosta och ett huvud som känns mörbultat, har gett mig en ny syn på vissa delar av omvärlden.
Ambitioner. Det kan nog vara bra att ha en viss strävan efter att nå någonstans, men är inte hela jävla världen överambitiös och allmänt pretentiös i nuläget?
Jag bara funderar.
Att ha högsta betyg i alla ämnen vore väl rätt gött, men vafan ska man ha det till? Jag har inte en aning om vad jag vill syssla med, så varför ska jag vara ambitiös? Jag har väl alltid varit mer eller mindre prestationsinriktad, men till vilken nytta?
Från och med nu ska jag inte vara alltför ambitiös förrän jag vet vad jag vill lägga min energi på, för det finns ju ingen anledning at ta ut sig i onödan!
Loading ...