Den svarta vita scarfen vajade i luften likt cellofan i en alltför kraftig vind för att låta sig störas av annat än just den lilla vind som åstadkoms utan större anstränging utav den allsmäktige lille vampyr som till allas förvåning bodde på toppen av berget. Den allt större och alltjämt växande skara människor som med plågade ansikten vämjeligt närmade sig mitten av platsen var också den svartvit. ty vår lilla historia utspelar sig på den tiden då alla tvapparater ännu var just svartvita. Kanske inte till det yttre, ja nu förstår ni kanske inte vad jag menar, men bildligt talat, var det just på detta vis. Allt detta svartvita rörde sig närmre och närmre den lilla scarfen som hängde där. Alla som var där kände en allt olustigare känsla sprida sig i magtrakten, den lila svartvita scarfen spred illvilja och ondska runt sig med sina ideliga besvärjelser, utstötta genom de vinande ljud som vinden gav ifrån sig då pust och stön inte var nog. Helt plötsligt var där en man som inte längre fann sig i den obehagliga tillvaron utan helt sonika tog de steg som fattades fram till scarfen och plockade ner den. Eller kanske inte plockade utan snarare ryckte. Men det spelar mindre roll. Scarfen var borta och obehaget med den. Människorna kunde nu pusta ut och gå hem till sig, pratandes om allt vad trivialiteter hette. Snipsnapsnut så var sagan slut.
Så vad har du lärt dig?
Var inte rädd för nåt du inte vet vad det är.
Loading ...