Människor. Alla dessa människor. De finns runt omkring oss, i svärmar på alla möjliga ställen, man ser dem på busshållplatser, i skolan, ja precis överallt. Och så många det finns av dem. Flera miljarder människor knallar omkring på gator och torg runt om på vår kära planet. Vissa är bruna, andra är vita, vissa har stora näsor andra lite mindre. En del har sneda ögon andra inte. Somliga är stora andra små, vissa är färgstarka, andra grå.
Det jag vill komma till är att det finns en sådan oerhört stor variation av människor i vår närhet. Det finns ingen som är den andre lik. Alla är vi uppvuxna i olika miljöer, vi är vana vid olika kulturer och vi har blivit uppfostrade av olika föräldrar. Alla tänker vi på olika sätt. Ändå behandlas vi ofta som massproducerade varor som ska passa in i en på förhand tillskuren schablon. Redan i tidig ålder ser man till så att barnen följer den förutbestämda planeringen över deras utveckling. Vid ett års ålder hamnar de flesta på en förskola, där de sedan tillbringar det mesta av tiden fram till dagen de börjar skolan. Något som många inte vet är att förskolan har sin egen läroplan; det finns många saker som barn behöver lära sig och det är väl helt rätt. Att bara leka stimulerar knappast barnens utveckling i tillräckligt hög grad för att de ska lära sig allt de behöver veta innan de börjar skolan. Det jag frågar mig är dock i hur stor utsträckning individens utveckling sätts i fokus.
De som skriver alla dessa läroplaner och kursmål, för både förskola, grundskola och gymnasiet, sitter vid den centrala makten och ser allt i siffror och bokstäver. När jag som gymnasieelev läser igenom kursplaner och kursmål som vi fått ut från skolverket förstår jag inte särkilt mycket. Det som dessa ordtrollkonstnärer vispat ihop med sina trollspön är allt annat än lättförståeligt. Formuleringar som motsäger varandra är inte ovanligt, inte heller helt obegripliga syftningar på både det ena och det andra som inte en vanlig gymnasieelev har den minsta koll på. Allt blir bara ett virrvarr av ord som ingen människa har någon nytta utav. Det finns dock de som förstår skolverkets formuleringar. De som gör det ser att det som främjas är en utveckling som ser likadan ut för alla elever, man ser eleverna som en massa, man behandlar dem som ett kollektiv. Jag tycker att det är fel. Jag vill se att man värnar om indvidens utveckling. Jag vill se förändringar som ska leda till bättre möjligheter för var och en utifrån ens eget bästa. Jag vill se aktion från regeringshåll.
De liberala politiker, vars favoritord är frihet, borde se till att de möjligheter som utlovas oss ska vara uppnåeliga. Vi elever som kämpar med studierna ska få den hjälp vi behöver. Hjälp att nå våra egna mål, inte att nå de mål som är uppsatta för den stora massan. Hur hjälper det oss om genomsnittsbetygen är bra i Sverige? Hur hjälper det oss om medellönen för många människor är hög? Hur hjälper det oss som individer ifall det går bra för Svensson? Inte på något vis. Faktum är att det under lång tid har fokuserats alldeles för mycket på statistik. Siffror säger inte allt. Siffror visar bara på generella problem och det räcker inte. För att gynna allas vårt bästa borde individuella studieplaner göras upp mellan elev och studievägledare, studieplaner som ska kunna ge dig möjlighet att göra det som just du vill med ditt liv.
För det viktiga är det som påverkar dig och din framtid, det som påverkar ditt liv.
/P.
Loading ...