Laberis

Som ni alla säkert redan har hört så kommer jorden snart gå under, eller snarare dränkas under de enorma vattenmassor som frigörs då isen vid våra poler smälter, åtminstone om man får tro Al Gore mfl. Alla talar om att vi ska försöka hindra det här till varje pris, men också att det förmodligen redan är för sent. Jag tycker att vi ska tala om vad vi ska göra när problemet kommer på riktigt. Vad ska vi göra med dessa vattenmassor?

Jag har en idé. Givetvis en alldeles utmärkt en, eftersom den är min, men också barnsligt orealistiskt. Ingenting är dock för surrealistiskt eller otänkbart för att publiceras på Laberis. Denna briljanta idé går ut på att vi bygger kanaler in i det karga och torra Afrika. Om vi gör det så blir vi av med stora vattenmassor, vi skapar bördig odlingsmark som bidrar till att minska hungersnöden, samt att vi minskar vattenbristen i dessa länder som nu har stora problem med en ständigt växande befolkning. Att genomföra detta ser jag som näst intill omöjligt, men om det med hjälp av bistånd från  länderna i väst skulle gå, vore det inet en bra lösning? Vi slår ju tre flugor i en smäll. 

Äre det photoshoppat eller är det äkta är frågan. Om det är sant, så kan man ju fråga sig: Är det smart att använda Mac om man jobbar för Microsoft?

Länk

Fakta om honom:
Steven Anthony “Steve” Ballmer, född 24 mars 1956 i Detroit, Michigan, är en amerikansk företagsledare, verkställande direktör för Microsoft sedan 2000. Enligt tidningen Forbes är han den 16:e rikaste personen i världen med en förmögenhet på 15,5 miljarder dollar.

Kritik
Han har kritiserats för sitt hetlevrade temperament och sin stora entusiasm. Vid ett flertal tillfällen har han inför stora församlingar sjungit eller skrikit sig andfådd och genomsvettig, då han försökt uppmuntra åhörarna. En gång skrek han “Developers, developers, developers, developers, developers, developers, developers!”. En annan gång sprang han bara runt och skrek.

(källa: Wikipedia)

..ser vi här ett tydligt bevis på.

Idag har jag skrivit en masssa olika texter, en av dem var viktig, det var nationellt prov i Engelska B. En av dessa texter blev inte bra, det var nationellt prov i Engelska B. Besviken, trött och allmänt gubbgrinig på den fullständigt inkompetenta engelskalärare som gjort mig sämre än vad jag var tidigare under mina snart två år på gymnasiet, sökte jag tröst hos Bergqvist Skor. Nog fann jag trösten alltid. Två par helt klanderfria skor bara stod och väntade där på mig, precis så som skor brukar stå och vänta på mig varma aprildagar. Ett par gula och ett par vita, skinande som om själva solen trängde genom den halvmetertjocka betongväggen och visade att “här står vi”. Gult är fult har det sagts mig så dom fick stå kvar, dom vita står nu mer i skostället en trappa ned.

Nu har ni äntligen kommit igenom den allt annat än inkontemplativa inledningen som säger allt och ännu mer, om du förstår vad jag menar. I vilket fall så var det priset som jag reagerade över. Eller snarare det faktum att jag inte reagerade på priset när jag skulle betala. Jag har nämligen just fått ett sånt där vackert litet kort som är guld värt i många sammanhang.

-”900 kr tack”

-”visst här är kortet..”

Normalt sett, eller inte normalt, för det finns inget som är normalt, så hade jag tänkt över mitt köp betydligt mer. Jag menar 900 kr är ju en bra bit på vägen till en surfingbräda, jag har inte riktigt hittat den vägen eller snarare vågen än, men snart, snart så vill jag hitta den! Sensmoralen i dagens lilla historia ligger i att man ska vara försiktig när man handlar med kort, “för den som gapar efter mycket mister ofta hela stycket!”

Nu är våren här! En härlig och varm tid, javisst, den kunde i alla fall ha varit härlig om det inte varit för allt som hamnar i vägen hela tiden. Alltid, alltid när någonting måste göras, alltid när jag planerar någonting så går det inte riktigt som jag tänkt mig. Är det bara vanlig hederlig otur eller är det någonting annat? Varje gång tänker jag “Varför jag, varför alltid jag?”, det är inte konstigt att man misslyckas ibland, man ska faktiskt vara riktigt nöjd när man för en gångs skull lyckas.

För att ta den här dagen som exempel: Jag har två inlämningsuppgifter, två muntliga framföranden samt tre prov att plugga inför. Tänkt dig då att jag dessutom blir tvungen att jobba med något som måste bli klart så fort som möjligt. Lägg därtill att det inte går att hinna klart med jobbet, pga. att utrustningen går sönder. Hur glad blir man då? Inte glad alls kan jag berätta. Hur är det då meningen att man ska klara av allting? Det vet jag inte, men jag tror mig veta att det helt enkelt ska vara omöjligt.

Till råga på allt som jag inte ens orkat berätta för er så ska jag mönstra samtidigt som slutprovet i kemi.

Jag har ett liv jag också, även om det kanske inte är tänkt så om man går NV. Jag vill få tid över för fotboll, bandy, segling, golf, jobb och tid då man bara umgås med vänner. Jag vill få tid för annat än det trista skolarbetet, jag vill få tid för att leva!

Jag visste inte att katter hade taktkänsla…

Cute Kittens Bop Their Head - Watch more free videos

Ett klipp från Sveriges absolut bästa komiker!

Hittade en så jävla skön bild alldeles nyss. Den ger dagens övervakningssamhälle en smäll på käften
Eller vad tycker ni, är det bra eller dåligt med fler kameror?

Länk

Han måste fått en liten lätt chock va?

Så var det då beslutat. Ett ytterst svårt, hårt och allmänt komplicerat val har det varit. Vad ska man göra som projektarbete? Massvis med idéer har flankerat runt i våra tankeprocesser och till slut föll valet på Larssons första idé. Att åka vasaloppet. Men som vanligt så måste allting bli mer avancerat än det egentligen behöver att vara. Vi ska blogga om det, göra en dokumentärfilm och annat kul som vi kommer på under resans gång. Nu återstår det dock två stora problem: 1. Det kostar en del att ligga på topp. 2. Hur ska vi motivera vasaloppsåkandet till programmålen för Natur? På något sätt hoppas vi att det ska lösa sig, det brukar det ju alltid göra.

Träning, träning och åter träning kommer det att bli. Den förste syriern någonsin ska med och åka, där kommer ett problem till: Han har aldrig stått på ett par skidor..

Men än känns allting väldigt avlägset, det är ju trots allt inte förrän den 25:e April som idéskiss mm. ska vara inne!